Friska tag!

Livets glada har jämsides med ansiktsfärgen återvänt till Harry. Antibiotika is da shit! Lovely! Annars intet nytt på östkusten. Ännu. Men om en vecka är jag och Håkan på välbehövlig semester i Berlin. Det ska bli kanon, även om terroristskräcken skymmer solen en aning. Faktiskt mer än en aning. Jag kommer att utveckla svår torgskräck i den enorma staden. Drömmer om vilt skjutande automatvapen in i folkmassan där vi mot all förmodan befinner oss. Och jag som inte ens kan springa! Här hemma är jag inte alls rädd för terrorister, men...

Kunde jag, skulle jag...

...byta plats med honom. Stackars liten verkar aldrig bli frisk. Blek som sina alvedontabletter med en hosta som river djupt i hans klena bröst. Igår fick Harry nytt penicillin då febern kom tillbaka och farbror doktorn fick en djup bekymmersrynka mellan ögonen när han lyssnade på hans lungor. Och som om det inte vore eländigt nog så kräks stackarn idag. Hjärtat pickar i racerfart när lillkroppen hulkar. Biverkning av penicillinet?

Så ömheten tar över känslan av självömkan över ytterligare en hemmahelg med sjuka i huset. Bara vara hemma med en pigg och kry Harry vore högsta drömmen just nu.

Kurbits och knätofsar

Ikväll packar jag väskan för något så ovanligt som en tjänsteresa utanför kommungränsen. Vi är några lärare, antar att vi måste vara spetskompetensen (eller de som lätt kan avvaras...), som ska inspireras av Siljans vågor och kurbitsmålade väggar i vår strävan att skriva lokala pedagogiska planeringar. I väskan smyger jag ner en vinare också ifall att Dalamiljön inte skulle räcka som inspirationskälla.

Tällberg. Here I come!

Länge sedan sist

Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Det går i perioder! Jag har inte försvunnit, bara tagit en av mina numera välkända blogg-pauser. Don´t know why and don´t know when I´ll be back...

Men livet rullar på. Varken mer eller mindre. Barnen växer, skrattar, förnöjer och trotsar. Jag jobbar, trallar, surar och gäspar. Totalt oförutsägbart allt allihopa.

Things to do on a cloudy day

Matsäcken var fixad och solkrämen framställd. Men vad? Moln, moln och åter moln skymde den klarblå himmel vi förväntat oss. Då fick matsäcken (men inte solkrämen) följa med oss till Furuvik i stället. Apor, apor, stora ormar och ett och annat hängbukssvin. (En del i inhägnader och andra fritt strövandes i färgglada plasttofflor och säckiga shorts de köpt på Rhodos 1996) Åkte lilla berg- och dalbanan så det kittlade i kistan och brände en massa pengar på chokladhjul. Dagens kommentar:

Flickan bakom disken till Valter, laddad med 25 kronor i sin lilla hand, beredd att spela på hjulet för att kamma hem en kexchoklad modell gigant.
-Vilka nummer vill du ha?
-Det som hjulet stannar på!

Så blev det inte, men då slapp vi åtminstone vakna i morgon förvandlade till hängbukssvin. Tur! För i morgon ska vi till stranden!

Efterlängtat sommarnöje

När den tropiska värmen kommer till Gävle är det bara att vänta på nästa sommaröverraskning, för med värmen kommer bästaste lillasyster som ett brev på posten. I morse steg jag glad och förväntansfull upp med tuppen för en tripp till tågstationen. Äntligen är älskade syster och moster lillstrumpa vår för några strandlivsdagar!

Kvarteret världsbäst

Så var midnatt förbi och för min del är årets Stenbäcksdag slut. Någon stackare måste ju natta barnen även om det bär emot en kväll/natt som denna. Härlig uppslutning och fantastiska människor.

Dagen började redan klockan 11 i lekparken helt nära. Tipspromenad, korvgrillning, trekamp för barnen och dagens stora prestigekamp: fotbollsmatchen mellan de två gatorna som tillsammans utgör världens bästa bostadsområde. Gubbarna på vår gata vann välförtjänt efter en svettig match i över 30 graders värme. Sedan ett par timmars paus innan kvällsaktiviteterna. För andra året bar vi alla våra utemöbler, mat och dryck till punkten där vägarna möts och där har vi haft en trevlig kväll i sann medelhavsvärme. Undrar just hur länge festen fortsätter. Själv ska jag försöka sova i den bastu som vårt hus verkar vara i natt.

Peeling

Varför betala dyra pengar för kroppsbehandlingar man kan få alldeles gratis under en ljuvlig sommardag på stranden. För även om man inte har lekt samma lekar som barnen så har de små sandkornen fastnat på varenda yta på hela kroppen. Bara att ställa sig i duschen, gnugga lite extra och simsalabim så har man avlägsnat vinterdöda, gamla hudceller och förberett sig för en fantastisk gyllenbrun sommarhy.

Bubblande sommardrömmar

Midsommardagen

Igår var jag chaufför. Idag är jag inte det. Ser Ghana mot USA halvhjärtat medan jag sippar på min Pisang Pistage helhjärtat.

Stå på huvudet mitt i natten

Trots en spiknykter midsommarafton så höll nattens äventyr på att sluta illa. Vaknade till av att regnet bokstavligt dånade mot plåttaket och tog snabbt beslutet att förhindra skyfall inomhus genom att förflytta mig de fem stegen från sängen till det öppna fönstret. Så långt allt väl. Men när jag sedan förbereder ett efterlängtat dyk tillbaka i min säng snubblar jag på något, mest troligt mina egna ben, och faller handlöst. Drar med mig sängbord och diverse annat på väg mot vad som just då känns som en säker död. Håkan studsar upp, väckt av braket, i tron att en elefant fallit genom taket. Jag själv ligger blickstill för att kontrollera att jag lever och inte har brutit något väsentligt i min mörbultade kropp. AJ! AJ! AJ!

Men som om det bara varit en otäck dröm så är jag inte ens blåslagen idag. Enda tecknet på att midsommarnattens äventyr verkligen inträffat är en värkande, men inte bruten, vänsterhand.

Så kan det gå när man inte har kontroll på sin lekamen...

Det blir en dag på stranden...

...och tro det eller ej, men jag ser grymt fram emot den. Vaknar kvart i nio av att höra hur storebror krupit ner i lillebrors säng och ligger där och läser en bok för honom. Kramar de små prinsarna god morgon, drar upp rullgardinen och tittar ut på en klarblå himmel och stillastående träd. Nordanvinden verkar äntligen ha gömt sig. Vet att picknick-lunchen står klar i kylskåpet och vet att jag ska få dela den med och bubbla fritt med bästaste bubblisen. Mumma!

Jävla typer!

Är det inte det ena så är det det andra!
Är det inte en galen människa i dumper, så är det en ännu galnare en i traktor. Hur i helvete kan man tycka att man har rätt att köra tunga fordon i 180 km/h i skytteltrafik inne i ett kvarter där det bor 60 ungar. Köra slalom mellan farthinder och 30-skyltar helt utan respekt för liv. Jävla dåre!!! Jag kokar invändigt. Och här kommer han igen! Får nog gå ut, men i den fart han håller hinner han inte ens se mig blixtra vid vägkanten.

Smittsamt

Hjärtat fastnade i halsgropen när båda pojkarna rusade in i hallen hysteriskt skrikande och grinande och panikslagna drämde igen ytterdörren bakom sig. Vad hade hänt? De var knappt kontaktbara i sin hysteri, men lyckades på något sätt tala om att en lös hund befann sig på vår gård. Tankarna rusade: Cujo återuppstånden? Var någon av barnen biten? Rabies? Rottweillers?

Ute på bron hittade vi så en marsvinsstor hund som med ett frågande uttryck viftar glatt på svansen. Det visade sig vara lille Steffo från längre ner på gatan som begett sig ut på egna äventyr.

Jag skäms att erkänna att jag nog hade reagerat så som mina små pojkar om jag varit ute. Livrädd! Skräckslagen! Men jag hade inte förstått hur smittsamt sådant irrationellt beteende kunde vara...,

Du och jag!